Bantningens historia

Bantning är i sig ett ganska nytt fenomen. Åtminstone om man ser på det i ett historiskt perspektiv. Det har nog alltid funnits en och annan som ätit för mycket, mått dåligt och fått råd av någon klok person att denne borde äta mindre och röra på sig mer. Och i det avseendet har bantning alltid funnits. Men genom människans historia har det inte funnits så många som kunnat hamna i den situationen. För gemene man har hårt arbete och lite mat varit vardagen. Att behöva äta mindre och röra på sig utan att uträtta ett konkret arbete skulle förefalla sig enbart skrattretande.

Bantning fick sitt namn under första halvan av 1800-talet när författaren William Bantning (1797 – 1878) la om sin diet, gick ner i vikt, och sedan skrev en bok i ämnet. Men fortfarande var det inte särskilt många som egentligen behövde sådana böcker.

Idag ser det helt annorlunda ut. Ta ett nutida exempel; läkaren Dr. Robert Atkins som utformat en bantningsmetod, skriver en bok om den och därefter säljer boken i 10 miljoner exemplar.

I dag är bantning en helt annan sak än för hundra år sedan. Framförallt i västvärlden. I större delen av Afrika och Asien kanske problemet är lika minimalt som det var i resten av världen förr i tiden. Men i västvärlden är övervikt något som idag klassas som folksjukdom. Och det dyker upp nya bantningsmetoder på löpande band. En del är bara nonsens och annat är skåpmat som stuvats om. Och ibland framkommer det nya vetenskapliga rön som lägger grunden till någon ny metod att gå ner i vikt. Men hur man än vrider och vänder på det handlar bantning fortfarande om att äta mindre och röra på sig mer.

Du kan läsa mer om olika metoder att gå ner i vikt på viktfakta läs mer om bantningspiller och bantningsmedel.